Behandling för medfödd hip-dysplasi kan göras med hjälp av en typ av suspenderare, användning av en gjutning från bröstet till fötterna eller operationen och bör vägledas av barnläkaren eller den ortopediska läkaren som har erfarenhet av barnbehandling.
När dysplasi upptäcks strax efter födseln är inledningsvis behandlingen av valet användningen av suspensionen som kan bibehållas i 3 eller 6 månader, men om upptäckten görs senare kan ortopedisten välja en annan behandling, såsom positionering huvudet av lårbenet i leden genom en särskild manövrering, följt av placering av gips. I det senare fallet kan läkaren rekommendera en höftoperation, men det är alltid det sista alternativet eftersom flera operationer kan krävas under hela livet.
Medfödd hip dysplasi är härdbar och de tidigare diagnostiserade och de snabbare behandlade kan botemedel uppnås. Denna förändring är också känd som medfödd hip dislokation och formerna för behandling för dysplasi beskrivs nedan, enligt den ålder där den upptäcktes:
Nyfödd upp till 3 månader gammal
När dysplasi upptäcks strax efter födseln, ska behandlingen utföras så snart förändringen upptäcks och det första valet är Pavlik suspenderaren som fäster på barnets ben och bröst. Med denna suspenderar barnets ben alltid vikas och öppnas, men den här positionen är idealisk så att sockeln på acetabulum och lårbenets huvud kan utvecklas normalt. Denna behandling botar ca 96% av dysplasi-fallen.
Efter 2 till 3 veckors placering av denna suspenderare bör barnet omprövas för att läkaren ska se om fogen är ordentligt placerad. Om det inte är avlägsnas suspenderaren och gips sätts in, men om fogen är ordentligt placerad ska suspenderaren bibehållas tills barnet inte längre har en höftbyte, som kan hända under 1 månad eller upp till 6 månader.
Dessa hängslen ska hållas hela dagen och hela natten och kan bara tas bort för att bada barnet och bör placeras igen strax efter.
Användningen av Pavlik-spännbågarna ger ingen smärta och barnet blir van vid det på några dagar och det är därför inte nödvändigt att ta bort båren om du tror att barnet är irriterat eller gråter på grund av det eftersom det är osannolikt att det är sant.
Underlåtenhet att följa läkarens råd och borttagning av suspenderaren kan få allvarliga konsekvenser såsom skadans varaktighet och behovet av operation.
Mellan 3 månader till 1 år eller när börjar man gå
När dysplasi bara upptäcks när barnet är mer än 3 månader gammalt, som har medfödd dysplasi kan behandlas med manuell placering av leddet på plats av ortopedern och med användning av gips kort efter att bibehålla den korrekta positioneringen av leden.
Gipset bör hållas i 2 till 3 månader och då måste du fortfarande använda en annan enhet som Milgram i ytterligare 2 till 3 månader. Efter denna period bör barnet omprövas för att se om utvecklingen sker korrekt. Om inte, kan din läkare rekommendera kirurgi.
När barnet börjar gå
När diagnosen görs senare, efter det att barnet har börjat gå, kan behandlingen göras med reduktion eller operation som kan vara bäckens osteotomi eller total höftartroplastisk. Pavliks användning av gips och suspenderare är inte effektiv efter 1 års ålder och används därför inte längre, men barnet kan ha blivit gipsat i 1 år och sedan genomgått operation, men det fanns ingen garanti för att dislokationen skulle vara helt omvänd.
Diagnosen efter denna ålder är sen och vad som uppmärksammas av föräldrarna är att barnet limmar, går bara med fingertopparna eller inte gillar att använda en av benen. Bekräftelse görs genom röntgen, MR eller ultraljud som visar förändringar i lårbenets läge i höften.
Lär dig vården efter en total hip-artroplasti och hur fysisk terapi kan utföras genom att klicka här.
Komplikationer av dysplasi
När dysplasi upptäcks sent, månader eller år efter födseln finns det risk för komplikationer, och det vanligaste är att ett ben är kortare än det andra, vilket gör att personen går iväg, skräddarsydd för att försöka matcha höjden på båda benen.
Dessutom kan en person utveckla artros i höften när de är unga, skolios i ryggraden och lider av smärta i benen, höften och kusten och går med hjälp av kryckor. Fysioterapi är nödvändig under långa perioder.
Tecken på förbättring och försämring
Det bästa sättet att verifiera att behandlingen utförs korrekt och att den fungerar är genom bildbehandlingstest som röntgen och ultraljud som kan indikera normalisering av lårbenet. Examenserna bör utföras regelbundet och ses alltid och jämförs med tidigare tentor.
