Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är palliativ vård en uppsättning vård som görs för den person som lider av en allvarlig eller obotlig sjukdom, och även deras familj, i syfte att lindra sitt lidande, var och livskvalitet.
De typer av vård som kan vara involverade är:
- Identifiera och behandla fysiska symtom som kan vara obekväma som smärta, andfåddhet, kräkningar, svaghet eller sömnlöshet, till exempel;
- Identifiera och ta hand om negativa psykiska känslor eller symtom, såsom nöd eller ledsenhet;
- Observera och stödja hanteringen av konflikter eller sociala svårigheter, vilket kan försämra vården, som brist på vård;
- Erkänna och stödja andliga problem , som att erbjuda religiös hjälp eller vägledning om meningen med livet och döden.
All sådan vård kan inte bara erbjudas av läkaren, och det måste finnas ett team bestående av läkare, sjuksköterskor, psykologer, socialarbetare och andra yrkesverksamma som sjukgymnaster, ergoterapeuter, nutritionister och en kapellan eller annan andlig representant.
I Brasilien erbjuds palliativ vård redan av många sjukhus, särskilt de med onkologitjänster, men det finns fortfarande en stor brist på yrkesverksamma och team som är avsedda att genomföra det, eftersom det idealt sett bör finnas lag tillgängliga för vård i allmänna sjukhus, polikliniska besök, och till och med hemma.
Vem behöver palliativ vård
Palliativ vård riktar sig till alla människor som lider av ett livshotande tillstånd som förvärras över tid och är också känd som terminal sjukdom. Således är det inte sant att denna vård görs när det inte längre är "inget att göra", eftersom det fortfarande kan erbjudas väsentlig vård för personens välbefinnande och livskvalitet oavsett livslängd.
Några exempel på situationer där palliativ vård gäller, det vill säga för vuxna, äldre eller barn, är:
- cancer;
- Neurologiska degenerativa sjukdomar, såsom Alzheimers, Parkinsons, multipel skleros eller amyotrofisk lateralskleros;
- Andra kroniska degenerativa sjukdomar, såsom svår artrit
- Sjukdomar som leder till organsvikt, såsom kronisk njursjukdom, terminal hjärtsjukdom, pneumopatier, leversjukdom, bland andra;
- Avancerad AIDS;
- Eventuella livshotande situationer, såsom svårt huvudtrauma, irreversibel koma, genetiska sjukdomar eller obotliga medfödda sjukdomar.
Palliativ vård tjänar också till att ta hand om och stödja familjerna till människor som lider av dessa sjukdomar, genom att erbjuda stöd i relation till hur omsorg ska vara, lösa sociala svårigheter och bättre sorg, för situationer som att ägna sig åt att bry sig om någon eller hantera möjligheten att förlora en älskad är svår och kan orsaka mycket lidande i familjen.
Vad är skillnaden mellan palliativ vård och eutanasi?
Medan eutanasi föreslår att förutse döden, stödjer palliativ vård inte denna praxis, vilket är olagligt i Brasilien. Men de vill inte heller skjuta upp döden, utan de föreslår att den obotliga sjukdomen ska följa sin naturliga väg, och för det erbjuder den allt stöd så att något lidande undviks och behandlas, vilket ger upphov till livets slut med värdighet. Förstå skillnaderna mellan eutanasi, orthanasia och dystanasi.
Således stöder palliativ vård, trots att den inte godkänner äktenskapsbrott, inte praktiken av behandlingar som är meningslösa, det vill säga de som bara avser att förlänga människans liv, men det kommer inte att bota det, vilket orsakar smärta och invasion av integritet.
Hur får man palliativ vård
Palliativ vård anges dock av läkaren för att se till att de är färdiga när det är dags, det är viktigt att prata med medicinsk personal som åtföljer patienten och visa intresse för denna typ av vård. Således är tydlig och öppen kommunikation mellan patienten, familjen och läkarna om diagnos och behandlingsalternativ av någon sjukdom mycket viktigt för att definiera dessa problem.
Det finns sätt att dokumentera dessa önskemål genom dokument som heter "Advance Directives", som tillåter personen att berätta för sina läkare om den vård som de vill ha eller inte vill få om de av någon anledning befinner sig oförmögen att uttrycka önskemål om behandling.
Således föreskriver förbundsrådet för medicin att registrering av förskyndningsdirektivet kan göras av den läkare som åtföljer patienten, i sin journall eller i journalen, så länge det uttryckligen är tillåtet, och inga vittnen eller underskrifter krävs, av sitt yrke, har offentlig tro och dess handlingar har laglig och rättslig effekt.
Det är också möjligt att skriva och registrera på ett notarium ett dokument, kallat en levande vilja, där personen kan förklara dessa önskemål, med angivande av exempelvis önskan att inte utsättas för förfaranden som andningsapparat, matning genom rör eller passerar genom ett kardiopulmonalt återupplivningsförfarande, till exempel. I det här dokumentet kan du också indikera en betrodd person att fatta beslut om behandlingsförloppet när du inte längre kan göra dina val.
