Lassa feber är en sällsynt virusinfektionssjukdom, ovanlig i Brasilien, som överförs av smittade djur, som spindlar och gnagare, främst råttor från regioner som Afrika.
Symptom på Lassa feber kan ta upp till tre veckor att dyka upp, så en person som misstänker sjukdomen efter att ha varit i Afrika bör konsultera en allmänläkare för att diagnostisera sjukdomen och inleda lämplig behandling.
Symptom på Lassa feber
Lassa feber är en allvarlig smittsam smittsam sjukdom som kännetecknas av ökad kroppstemperatur och andra olika symtom, som om de lämnas obehandlade kan snabbt leda till döden. Andra symptom på lassa feber är ursprungligen:
- muskelsmärta, ont i halsen, blodig diarré
- illamående, kräkningar med blod, bröstkorg och buksmärta
- hepatit, hypertoni, takykardi, hosta, faryngit,
När sjukdomen fortskrider förekommer de också: encefalit, hjärnhinneinflammation, chock, blödning, anfall.
Hos vissa individer har det observerats att dövhet kan utvecklas tillsammans med sjukdomen.
Hur överföring sker
Överföring av Lassa feber sker genom respiratorisk eller matsmältande kontakt med avföring från förorenade djur, som spindlar eller råttor. Det kan emellertid också ske genom sår på huden eller slemhinnorna, såsom ögon och mun.
Hos människor kommer överföringen av Lassa feber genom kontakt med blod, avföring, urin eller kroppssekretioner.
Hur är behandlingen klar?
Behandlingen av Lassa feber görs isolerat internering för att undvika överföring av sjukdomen. För att komma i kontakt med patienten bör därför familjemedlemmar och vårdpersonal bära skyddskläder med handskar, skyddsglasögon, förkläden och masker.
Under behandlingens gång injiceras ribavirin i venen för att eliminera viruset från sjukdomen, och patienten ska införas på sjukhus tills symtomen slutar och viruset utsöndras.
Förebyggande av Lassa feber
Förebyggandet av Lassa feber är att undvika kontakt med förorenade ämnen och därför borde individer:
- Använd endast flaskvatten;
- Laga mat bra
- Eliminera råttor från hem;
- Håll ordentlig kroppshygien.
Dessa tips bör tillämpas främst i regioner med högre förekomst av sjukdomen, till exempel Afrika.