Boerhaaves syndrom

Boerhaaves syndrom är ett sällsynt problem som består av spontan utbrott av en sönderfallad matstrupe som orsakar symtom som kraftig bröstsmärta och en känsla av andfåddhet, till exempel.

Generellt är Boerhaaves syndrom orsakat av överdriven intag av mat eller alkohol som orsakar intensiv kräkningar, ökning av abdominaltryck och överutnyttjande av esofageala muskler som i slutändan riva.

Boerhaaves syndrom är en medicinsk nödsituation, så det är viktigt att gå till sjukhuset omedelbart om det finns akut bröstsmärta eller andfåddhet för att starta behandlingen inom de första 12 timmarna och undvika allvarliga komplikationer som ångest.

Symptom på Boerhaaves syndrom

De viktigaste symptomen på Boerhaaves syndrom är:

• Svår bröstsmärta som förvärras vid sväljning
• Känsla av andfåddhet;
• Svullnad i ansikte eller hals;
• Ändra rösten.

Vanligtvis uppträder dessa symptom efter kräkningar, men i vissa fall kan det också förekomma någon tid senare när man äter eller dricker vatten.

Dessutom varierar symtomen i varje enskilt fall och kan visa andra helt andra tecken som överdriven vilja att dricka vatten, feber eller konstant kräkningar. På detta sätt är diagnosen vanligtvis tidskrävande eftersom syndromet kan förväxlas med andra hjärt- eller gastrointestinala problem.

Behandling för Boerhaaves syndrom

Behandling för Boerhaave syndrom bör göras på sjukhuset med akutoperation för att korrigera rubbningen av matstrupen och behandla infektionen som vanligtvis utvecklas i bröstet på grund av ackumulering av magsyror och bakterier från mat.

Helst bör behandlingen initieras inom de första 12 timmarna efter esophageal ruptur för att förhindra utvecklingen av en allmän infektion som efter den tiden halverar patientens livslängd.

Diagnos av Boerhaaves syndrom

Diagnosen av Boerhaaves syndrom kan göras genom röntgen- och beräknatomografi i bröstet. Det är dock viktigt att ha tillgång till patientens historia för att utesluta andra sjukdomar med liknande symtom, såsom perifer magsår, akut hjärtinfarkt eller akut pankreatit, vilket är vanligare och kan täcka upp syndromet.

Således rekommenderas att patienten alltid följs, när det är möjligt, av en släkting eller nära person som känner till patientens kliniska historia eller som kan beskriva tidpunkten för symptomens början.